Att vakna här ute på ön en lördag är som att långsamt glida in i dagen istället för att ryckas ur sömnen.
Ljuset sipprar in genom gardinen och utanför fönstret ligger Mälaren helt stilla, som ett blankt andetag.
Vattnet speglar himlen och de enda ljudet man hör är från några knipor som bor i grannens holk. Inga bilar,
inga måsten, bara en ny morgon och känslan av att vara precis där jag ska vara.
Frukosten smakar alltid bättre här. Kanske är det luften, kanske lugnet, eller så är det de där blåvita tallrikarna jag hittade på loppis för en tjuga styck.
De är lite kantstötta och alldeles perfekta. Smörgåsen, kaffet och en bukett med förgätmigej allt bidrar till känslan av lugn när man sitter vid bordet och ser ut över vattnet.
Det är som om själva platsen för med sig ett lugn som känns bra i magen.
Sommarhuset på ön påminner mig om hur lite som egentligen behövs.
En stilla fjärd utanför fönstret, tid att äta frukost långsamt och föremål med en historia.
Mer än så krävs inte för att börja dagen på bästa sätt.
