Jag har tänkt lite på hur man egentligen ska formulera det där… för det känns lite förmätet att säga att jag har börjat skriva på min sjätte bok.
För en bok blir det väl först när den faktiskt ges ut, eller hur? Så jag säger istället att jag har börjat på ett nytt manus.
Jag fortsätter att skicka in mina manus till förlag i hopp om att någon gång få napp. Jag har inte gett upp – långt därifrån.
Men jag ska erkänna att det har varit lite stiltje på skrivarfronten de senaste månaderna.
Tiden har istället gått åt till att redigera mitt femte manus, och där finns det fortfarande en del kvar att jobba på.
Men så var det något min mamma sa häromdagen som stannade kvar hos mig:
“Jag tycker den sista boken du skrev var din bästa.”
Det gjorde något med mig. En liten knuff framåt, som att någon tände ett ljus.
Och som om det inte var nog så bestämde jag mig för att delta i en tävling där man ska skicka in första kapitlet till en feelgood-roman.
Jag valde att använda första kapitlet från mitt tredje manus Drömmen, och bad Hanna läsa det.
Hennes feedback blev ännu en sådan där gnista. Hon sa att texten kändes lite vemodig och att hon fick vibbar av Där kräftorna sjunger ,
som dessutom är hennes favoritbok. Bara en sådan sak!
Med de orden i ryggen kunde jag inte riktigt låta bli. Jag kastade mig in i skrivandet igen, och nu sitter jag här med ett nytt manus på gång.
Den här gången är det inte en stark kvinna som står i fokus, utan en man. En professor i historia som samtidigt spelar elitfotboll i Västerås Sportklubb – visst är det en härlig kombination? Jag känner verkligen att det finns något där. Något som vill bli skrivet. Och kanske är det just den känslan som är det viktigaste av allt,
att jag har hittat tillbaka till skrivglädjen igen. Arbetsnamnet på mitt 6:e manus är ‘Han lovade’ och som vanligt har jag satt ihop ett omslag.
Läs mer om mina manus här. Och kontakta mig på DM om ni vill läsa så skickar jag boken, jag menar manuset.
