Nu är bygglovsansökningarna äntligen inskickade, och nu återstår bara väntan. Eller ja, “bara” kanske är fel ord. Nu håller vi tummarna för att processen går smidigt och att vi inte får alltför många synpunkter på vägen. Resan hit har varit både lärorik och spännande. Vi fick hjälp med de slutliga bygglovsritningarna, trots att jag själv hade gjort ritningar som jag tyckte var både tydliga och genomarbetade. Men det visade sig att det krävdes lite mer än jag först trodde för att få allt att stämma enligt konstens alla regler. Längs vägen har vi fått justera våra planer. Taklutningen fick minskas från 45 till 38 grader eftersom huset annars skulle bli högre än sex meter. Väggen upp till takfoten fick samtidigt höjas från 2,20 till 2,30 meter för att vi över huvud taget skulle få plats med en dörr. Det är fascinerande hur några centimeter hit eller dit kan göra så stor skillnad. Efter många mejl, några telefonsamtal och en hel del funderande började vårt lilla hus sakta växa fram på ritningarna. Streck och mått blev till rum, fönster och ytor där livet så småningom ska få ta plats.
Och det är nog det som känns allra mest fantastiskt. Att få rita sitt eget hus. Att börja med en idé på ett papper och sedan se den ta form bit för bit. Att få skapa en plats som är vår, där framtida minnen ska byggas upp tillsammans med väggarna. Just nu finns huset bara på ritningarna, men varje steg tar oss närmare dagen då det faktiskt står där på riktigt.
Nedan är huset framtaget med AI och huset framtaget av vår arkitekt.
Och vet ni? Jag kan nästan inte vänta. Iiiiiiiih, så spännande det här är!
