Åsas Blogg

jul 15 2026

Inte imponerad

När vi planerade den här resan hade jag nog ganska höga förväntningar på Gotland. Kanske för höga. Hittills har ön inte riktigt lyckats leva upp till den bild jag hade målat upp i mitt huvud. Vi började med en guidad tur i Visby. Intressant och trevligt, men själva Visby var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag hade nog förväntat mig mer av “rosornas stad” och den där speciella atmosfären som så många pratar om. Än så länge har jag inte riktigt hittat den.
Vi har också besökt Blå Lagunen, som många rekommenderar, men även där uteblev wow-känslan. Idag tog vi färjan över till Fårö och besökte raukarna vid Langhammars. Vi fikade på Lauters och gjorde även ett stopp vid Sudersand. Visst var det fint, men inte heller dessa platser lyckades väcka den där känslan som jag hade hoppats på.

Det som däremot verkligen har överträffat mina förväntningar är huset vi hyr i Ire. Här trivs jag. Huset är stort, vi har varsitt sovrum, det är tyst och bekvämt, sängarna är sköna och uteplatsen är generös. Det är helt enkelt en plats där det är lätt att koppla av och bara vara. Igår hade vi ett härligt födelsedagskalas för ett-åringen som förgyller vår resa.

Jag funderar lite på vad det egentligen är jag saknar. Kanske hade jag förväntat mig en mer genuin känsla, något som skulle få mig att känna att just här vill jag stanna lite längre. Den känslan har vi inte riktigt stött på ännu.
Samtidigt fanns det ett ögonblick som gav mig en liten glimt av det jag sökte. När vi promenerade i Ireviken och såg sommarhusen som låg inbäddade i den hukande tallskogen bakom sanddynerna kände jag något. Där fanns ett lugn och en stämning som tilltalade mig. Kanske är det just sådana små ögonblick som är Gotlands verkliga styrka.
Nu återstår två dagar av vår vistelse. Imorgon tänker vi njuta av badplatsen i Ihreviken och på fredag blir det ett nytt besök i Visby. Jag hoppas fortfarande att den där speciella Gotlandskänslan ska infinna sig innan vi åker hem. Det vore fint att få upptäcka det som så många andra verkar ha funnit här.

Trots att Gotland ännu inte riktigt har lyckats infria mina förväntningar finns det en sak som gör resan till ett nöje ändå. Det är tur att jag har det bästa och mest positiva resesällskapet man kan önska sig. När jag ser det positiva i allt lite sämre än väntat, ser han möjligheter och charm. Kanske är det just därför jag fortfarande hoppas att Gotlandskänslan ska dyka upp under våra sista dagar här. Vissa platser växer ju på en, särskilt när man får uppleva dem tillsammans med någon som alltid hittar anledningarna att uppskatta det som finns framför oss.

jul 12 2026

Gotland

Vi bor i Björns fina hus. Vår värld hjälpte oss att hitta rätt när vi var vilse s skogen, vilken toppenvärd.
Frukost på den fina terrassen.

Sedan blev det en guidad tur i Visby.
Gatan där godisaffären i Pippi Långström låg.

Nu en liten siesta innan middagen.

jul 02 2026

Semesterdeadline är den svåraste

Semesterdeadline

Fyra veckors semester är nog en av de hårdaste deadliner som finns. I morgon väntar dessutom två reviewmöten, och jag är ganska säker på att båda kommer att leda till omgranskningar. Nåja, det är inte första gången jag inte hinner bli helt klar innan semestern. Jag får väl göra som så många gånger förr och ta med datorn till Gotland.
I år har vi hyrt ett hus i Lärbro tillsammans med mamma, moster Inga och familjen Lind Aabakken. Det ska bli skönt att byta miljö, även om några arbetsuppgifter kanske följer med i bagaget.

Idag har jag haft hemmakontor. Förresten har jag haft hemmakontor de senaste tre veckorna. En av de stora fördelarna är att jag kan sova en timme längre på morgonen. Det är en ganska underskattad lyx. Men det allra bästa med att jobba från sommarhuset är ändå baden. Morgondopp, lunchdopp och kvällsdopp har blivit en naturlig del av dagen. Och fika på bryggdäck.

Just nu är Mälaren över 23 grader varm, och än så länge syns ingen algblomning här. Jag hörde att man haft problem i Stockholm efter översvämningar som påverkat reningsverken, men här i Västerås ser vattnet fortfarande fint och klart ut.
Nu återstår bara att ta sig igenom morgondagens reviewmöten. Sedan är det förhoppningsvis dags att börja ställa om tankarna mot semesterläge – åtminstone lite grann.

jun 29 2026

Fyra intensiva dagar

Ibland ryms det väldigt mycket på bara några få dagar. De senaste dagarna har verkligen varit sådana, fyllda av firande, familj, resor och fina möten.
Allt började i torsdags då vi firade Olas 30-årsdag på Magasinet i hamnen. Kvällen bjöd på strålande väder och en härlig stämning. Det kändes nästan som om vi satt någonstans vid Medelhavet, men i själva verket var vi vid vårt kära grodhav, Mälaren. En fantastisk sommarkväll som satte tonen för resten av helgen.

Efter att ha jobbat en halv dag på fredagen styrde vi kosan mot Saltkällan och min syster med make. Där väntade ännu en underbar kväll. Vi satt länge på uteplatsen och njöt av den vidunderliga utsikten över Saltkällefjorden. Som avslutning såg vi matchen mellan Norge och Frankrike – en riktig helkväll med både goda samtal och spännande fotboll.

Nästa dag, efter en lång och avkopplande frukost, reste vi vidare till Marstrand och Marstrands Havshotell. Vårt uppdrag var tydligt: att passa lille Björn medan hans föräldrar var på bröllop. Hanna var brudtärna och hade fullt upp med sina uppgifter under dagen. Trots den tryckande värmen gick barnpassningen över förväntan. Anders gjorde en strålande insats och lyckades få Björn att somna redan klockan sju på kvällen. När föräldrarna kom tillbaka vid tolvtiden kunde vi stolt lämna över ett sovande barn – utan några nya blåmärken.

På söndagen började hemresan. Tillsammans åkte vi mot Örebro respektive Västerås. I Lidköping där vi gjorde ett trevligt stopp vid det vackra rådhuset på torget. Där blev det både mat och lite lek innan vi påbörjade den sista etappen hemåt. Efter fyra intensiva och innehållsrika dagar somnade jag ovaggad i min egen säng, fylld av fina minnen från en helg som innehöll lite av allt det bästa.

Idag tillbringade jag dagen vid sommarhusen med bad och brygghäng. Blommorna vid sydväggen börjar slå ut.

jun 23 2026

Byggdrömmarna värks fram

Snickaren är bokad och planen är att bygget drar igång i april nästa år. Det känns både spännande och lite overkligt på samma gång,
tänk att det snart blir verklighet av alla tankar och idéer vi burit på. Anders och jag vrider och vänder på alla detaljer kring hur huset ska se ut.
Det är många beslut att fatta, stora som små, och vi väger verkligen alternativen noggrant.
En av de viktigare sakerna vi har bestämt oss för är att inte ha öppet upp i nock.
Det innebär att vi får möjlighet att skapa två sovrum på övervåningen, vilket känns som ett bra val för oss i längden.
Övervåningen kommer dock att ha lite lägre takhöjd, cirka 1,89 meter, vilket gör att den inte räknas som boyta. Men det gör faktiskt inte så mycket,
vi ser det snarare som en mysig och praktisk lösning. Fördelningen av sovplatserna är redan klar: Kalle får det “riktiga” sovrummet på bottenvåningen, medan vi som är lite kortare tar övervåningen!
Jag har också skissat en hel del själv. Det finns nu en ritning för varje plan

Jag har också tagit fram en fasadskiss för att få en känsla för proportionerna och hur huset kommer att se ut utifrån.
Det är verkligen roligt att se hur idéerna tar form på papper, och snart även i verkligheten.

Det var svårt att klippa in huset på tomten, Copilot ville inte samarbeta. Men bilden nedan ger en känsla hur det kommer att bli.
Det nya huset kommer att bli 2 meter högre än vårt gamla.

Nu fortsätter planeringen, och varje steg för oss närmare vårt framtida hem. Det är en fin känsla.

jun 17 2026

I år var jag beredd på midsommar

Det är något särskilt med midsommar. Vanligtvis brukar den smyga sig på lite för snabbt,eller snarare kasta sig över en.
Plötsligt står man där och tänker: Redan midsommar? Och bara halva sommaren kvar.
Den där känslan av att tiden rinner iväg innan man ens hunnit landa i den ljusa årstiden.
Men inte i år.
I år har det varit annorlunda, på ett stillsammare och mer generöst sätt.
Jag tror att det började redan i våras. Värmen kom tidigt, nästan som en försmak av sommaren,
och tillsammans med några välplacerade flexdagar gjorde det att april och maj fick breda ut sig på riktigt. Inte bara passera.
Jag har tillbringat mycket mer tid i sommarhuset än vanligt så här tidigt på året,
vaknat till fågelsång, druckit kaffe i morgonsol och långsamt vant mig vid det där lugnet som annars brukar ta veckor att hitta.
Kanske är det just därför midsommar inte känns som en gräns i år, utan mer som en fortsättning.

Första besöket på ön efter den långa vintern.

Den här gången firar vi dessutom inte på Ön, som vi brukar – vår självklara plats för midsommar med salta vindar, bad och sena kvällar. I stället går resan till Fridhem, en liten, söt gård utanför Västerås där våra kära vänner bor. Det känns fint att bryta traditionen ibland, att få skapa nya minnen på andra platser, även om gamla favoriter alltid finns kvar i hjärtat. Och så finns det förstås en mycket god anledning till förändringen: Ola fyller 30 – och inte vilken dag som helst, utan på självaste midsommarafton. Han har redan paxat sommarhuset till sin stora 30-årsfest, så vi fick snällt (och ganska glatt ändå) tänka om kring våra midsommarplaner i år. Det blir nog en midsommar med lite mer stoj, fler skratt och kanske mindre stillsamhet än vi är vana vid – men precis lika minnesvärd. Samtidigt känns det tryggt att veta att vissa saker inte förändras. Ön finns kvar. Traditionen finns kvar. Och nästa år är vi tillbaka där igen, med dans runt stången, myggen, kransverkstaden och allt det där som gör midsommar till just midsommar.
Fridhem är ett fint alternativ till att fira på ön, jag ser fram emot att få fira med vännerna.

Där på bryggdäck har jag firat många härliga dagar redan.

jun 12 2026

Nu har jag börjat på mitt 6:e manus

Jag har tänkt lite på hur man egentligen ska formulera det där… för det känns lite förmätet att säga att jag har börjat skriva på min sjätte bok.
För en bok blir det väl först när den faktiskt ges ut, eller hur? Så jag säger istället att jag har börjat på ett nytt manus.
Jag fortsätter att skicka in mina manus till förlag i hopp om att någon gång få napp. Jag har inte gett upp – långt därifrån.
Men jag ska erkänna att det har varit lite stiltje på skrivarfronten de senaste månaderna.
Tiden har istället gått åt till att redigera mitt femte manus, och där finns det fortfarande en del kvar att jobba på.
Men så var det något min mamma sa häromdagen som stannade kvar hos mig:
“Jag tycker den sista boken du skrev var din bästa.”
Det gjorde något med mig. En liten knuff framåt, som att någon tände ett ljus.
Och som om det inte var nog så bestämde jag mig för att delta i en tävling där man ska skicka in första kapitlet till en feelgood-roman.
Jag valde att använda första kapitlet från mitt tredje manus Drömmen, och bad Hanna läsa det.
Hennes feedback blev ännu en sådan där gnista. Hon sa att texten kändes lite vemodig och att hon fick vibbar av Där kräftorna sjunger ,
som dessutom är hennes favoritbok. Bara en sådan sak!
Med de orden i ryggen kunde jag inte riktigt låta bli. Jag kastade mig in i skrivandet igen, och nu sitter jag här med ett nytt manus på gång.
Den här gången är det inte en stark kvinna som står i fokus, utan en man. En professor i historia som samtidigt spelar elitfotboll i Västerås Sportklubb – visst är det en härlig kombination? Jag känner verkligen att det finns något där. Något som vill bli skrivet. Och kanske är det just den känslan som är det viktigaste av allt,
att jag har hittat tillbaka till skrivglädjen igen. Arbetsnamnet på mitt 6:e manus är ‘Han lovade’ och som vanligt har jag satt ihop ett omslag.

Läs mer om mina manus här. Och kontakta mig på DM om ni vill läsa så skickar jag boken, jag menar manuset.

jun 03 2026

Så här vill jag ha det i nya stugan

Tänk att det aldrig har känts så verkligt som nu – drömmen om ett nytt sommarhus.
Vi har tagit ett stort steg framåt och har nu varit i kontakt med en snickare.
Planen är att påbörja rivningen av gamstugan redan i oktober.
Det är en märklig känsla – både pirrigt och lite nervöst på samma gång.

Just nu går tankarna på högvarv och jag sitter och ritar fasadritningaroch planlösningar på löpande band.
Vi kommer att bygga vidare på den gamla grunden, vilket innebär att huset får en grundyta på 65 kvadratmeter,
plus ett loft. Loftet blir 1,89 meter i takhöjd – precis så att det inte räknas som boyta, men ändå ger oss extra utrymme.
Planlösningen kommer i stora drag att likna den vi har idag, men med en förändring: ett sovrum mindre på bottenvåningen
och istället ett loft som komplement. Det känns som en bra lösning för hur vi vill använda huset framöver.

För att få lite extra inspiration har jag roat mig med att sätta ihop moodboards i Copilot.
Just nu drömmer jag om ett vardagsrum fyllt av mjuka, inbjudande soffor i blå- och vitrutat tyg.
Golven kommer att bli i borstad furu behandlad med hårdvax, och både väggar och tak kläs i vitmålad panel,
ljust, enkelt och somrigt. Och ja, jag hoppas verkligen på ett ljusblått kök igen!
Mycket är fortfarande oklart, men tanken är att vi ska kunna återanvända många av de möbler vi redan har.
Det känns både hållbart och fint att ta med sig delar av det gamla in i det nya.

Om allt går enligt plan drar själva bygget igång i april. När det står klart är det ingen som vet, sådana här projekt har ju sitt eget tempo,
men en sak är säker nästa sommar får vi flytta in i Andersstugan på heltid under tiden för bygget.
Det är ett stort projekt vi ger oss in i, men också ett äventyr. Och nu är vi snart på väg.
Det skall bli spännande om vår snickare kan uppfylla vår dröm nedan.

maj 31 2026

Tack Maj

Maj bjöd på flera höjdpunkter, Hanna och Björn hälsade på ute vid sommarhusen på ön.
Vi har haft 3 härliga helger på ön med skönt häng med ö-grannar.
Vi firade 17-maj med våra närmsta grannar som hade sparat slöjferna från förra gången, imponerande.
Vi har badat, bakat bullar och bröd, målat och fixat i det fina majvädret.
Månaden avslutades med bröllop i Norge.
Tack Maj

maj 23 2026

En bra dag

Dagen började precis som de bästa dagarna gör, lugnt och stilla, med nybakat bröd till frukost. Mitt goda grytbröd, ni vet det där som är så enkelt men ändå känns som en liten lyx. Vill ni testa själva hittar ni receptet här: Enkelt grytbröd.

Vi bar ut våra koppar och avslutade frukosten på bryggan, med kaffet i händerna och solen som sakta värmde upp morgonen. Det är nog det bästa sättet att börja en dag här ute, stillheten, vattnet som ligger spegelblankt och känslan av att allt får ta sin tid. Sedan tog dagen fart i ett behagligt tempo. Anders satte igång med att tvätta av Andersstugan, som snart ska få lite ny färg och därmed nytt liv. Själv tog jag mig an ett mindre men inte helt oviktigt projekt – att fixa till tröskeln i Gamstugan. Det är något särskilt med sådana där små saker, att få ordning på detaljer som kanske inte syns så mycket men som ändå gör stor skillnad.
Senare tog vi en promenad över till ett nybyggt hus här på ön. Vi är fortfarande i stadiet där vi samlar inspiration, så vi försöker titta på så många olika hus vi kan innan vi bestämmer oss för hur vårt eget ska se ut. Det är både roligt och lite överväldigande , alla val, alla möjligheter. Vi har till och med börjat prata om att kanske ta hjälp av en arkitekt för att sätta den där sista perfekta touchen på våra ritningar. Pricken över i:et, helt enkelt.

Efter det var det dags för ett dopp. Vattnet höll sina friska 14 grader, uppfriskande är väl det snällaste ordet man kan använda. Men samtidigt… det finns inget som slår känslan efteråt, när kroppen vaknar till liv på riktigt. Resten av eftermiddagen satt jag på bryggdäcket med datorn i knät. Jag skrev på min bok, som just nu har arbetsnamnet Stulen Verklighet. Timmarna gick nästan obemärkt förbi, ackompanjerade av ljudet av vatten mot bryggkanten och svalorna som är irriterade på oss för att vi stör. De har byggt bo under bryggan. Och någonstans där, i enkelheten, arbetet, samtalen och tystnaden, landade känslan, En alldeles perfekt dag på ön.

« Föregående