Det finns vissa ritualer som markerar att sommaren äntligen är på väg, och för oss börjar den alltid på samma sätt,
med att sjösätta båten och ta oss ut till ön där våra små sommarhus väntar tålmodigt på att väckas ur vinterdvalan.
I år gick allt nästan misstänkt bra. Bottenpluggen var på plats (ja, vi har lärt oss den hårda vägen),
och båten gled elegant av trailern och ned i det kalla vårvattnet. Motorn startade utan protester, och den nya motortilten fungerade precis som den skulle.
Det är något särskilt med den där första turen – ljudet av motorn, doften av sjö och känslan av att vara på väg mot något bekant och efterlängtat.
Vi styrde mot ön och gled in i den lilla kanalen där solbryggan ligger.
Där ligger båten tryggt året om, skyddad från stormar och oväder.
Bara att se bryggan igen efter vintern ger en sorts lugn – som om platsen säger “välkommen tillbaka”.
Att vår badbrygga hade klarat av vinter hade vi redan hört från våra grannar.
Vi hade säkrat dem med spännremmar så att den skulle stå emot tryck från isen.
Det första alltid gör är att inspektera om mössen haft fest under vintern.
I år såg det ut som att de tagit ledigt, vilket var en lättnad. Sedan började vi med det mest tidskrävande momentet,
att sätta igång vattnet. Två timmar tar det, varje år, och varje år hoppas man att det ska gå snabbare. Det gör det aldrig.
Under tiden hängde jag ut mattor och textilier för vädring. Det är något symboliskt med det – som att huset får sträcka på sig efter månader av stillhet.
Till lunch grillade vi korv och åt på det lilla däcket jag byggde för snart tio år sedan.
Nu när jag är vuxen har jag min egen berså att äta jordgubbar i, min berså på strömskär
är en syren/hasselberså med ett trädäck som jag har byggt helt själv se här, här och här.
Vi kallar det Åsadäcket, och det har blivit en självklar samlingsplats.
Solen tittade fram, vinden var mild, och allt kändes precis så där enkelt och bra som man vill att en stugöppning ska vara.
Vid fyratiden hade vi gjort det vi skulle. Vattnet var igång, huset vädrat, och allt stod redo för kommande helger. Vi styrde tillbaka mot stan och avslutade dagen med årets första grill tillsammans med Ola. En perfekt avrundning.
Stugöppningen 2026 gick över förväntan. Inga överraskningar, inga möss, inga motorproblem,
bara en lugn och fin start på säsongen. Om resten av sommaren följer samma mönster har vi mycket att se fram emot.
