Det mesta som jag klickar hem skickar jag tillbaka. Om jag skall
köpa något på nätet verkar det som om jag måste ha sett
produkten i något annat sammanhang i verkligheten för att
det skall bli bra. Men som tur är, är det enkelt att skicka
tillbaka grejor nuförtiden inget krångel alls. Men häromdagen sprang jag in på Åhlens
för att köpa tyg till nya gardiner till sommarhuset. Och då gick jag en vända förbi damkläderna
och sprang på ett bar vida sköna byxor från Carin Wester, Wera , du hittar dem här.

 

Sandalerna är en av de få saker jag inte skickat tillbaka, hittas Här .

Byxorna är jättesköna med resår i midjan och
ett tyg som lyxigt och skönt. Längden passar bra till sandaler, loafers eller mina vita feta sneakers
dessa byxor kommer jag att använda mycket.

 

Jag googlade lite på Carin Wester och hittade följande info:
Carin Wester sålde sitt företag till Åhlens och då ingick inte bara varumärket, mönster och bildbank utan även Carin Wester själv.
Carin Wester verkar vara en riktig energispruta  som inte verkar sina. Carin har varit i modebranschen sedan början av 1990-talet och har huvud fullt av nya idéer.

– Jag tror man föds med kreativitet. För mig är det ett förhållningssätt och det spelar ingen roll om det handlar om dotterns adventskalender, julgranen, en julgrupp med blommor, jag vill alltid att det ska bli bättre än i fjol, säger Carin Wester, som köpt en stor canvasduk som står hemma, redo att bli målad på. Hon skrattar och säger att hon väntar på att få feeling. Och den varan verkar hon ha hur mycket som helst av. En gång spraymålade hon hundratals gamla kobratelefoner i trädgården i Uppsala Näs.

– Nu har Westers blivit tokiga, tänkte nog grannarna när de såg telefonerna i olika färger hänga i linor överallt, säger Carin. När hon var i femårsåldern ritade hon nöjesfält med karaktärer som dök upp i klippta luckor. Som sjuåring gjorde hon pappersdockor och broscher i cernitlera som hon sålde hos en kvinna i Kåbo som hade en teaffär.

Familjen bodde i Svartbäcken tills Carin blev 16 år och då flyttade de till Uppsala Näs. På Domarringen och i musikklass på Tunaberg försökte hon smälta in. På Celsiusskolan och Ekeby hade hon stora hattar, blommiga strumpbyxor och färgstarka byxdresser. Om hon skulle på fest kunde hon köpa tyget samma eftermiddag, och sy in i det sista för att varken hinna fixa håret eller sminket men alltid ha en snygg klänning. Att hon skulle bli designer visste hon tidigt. Men föräldrarna tyckte hon skulle ha en nyttig gymnasieutbildning, så det fick bli ekonomiskt program.
– Tack och lov för det, säger hon, som varit egen företagare i mer än tio år.

Jag sydde också mycket när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Jag bodde nära Dalslands
populäraste tygaffär, det kanske bidrog. En del saker blev bra, jag kommer särskilt ihåg en brun och vit färgad kjol
som jag sydde på tre lager vita volanger den var jag sjukt nöjd med och fick mycket beröm av Geir
som var duktig på mode. Men nu blir det mest gardiner och kuddfodral…

Följ mig
Skickar tillbaka det mesta
Taggar:         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *