I lördags när Molly blev sämre var det 2 starka viljor (Anders och Hanna) som visade sig. Hanna var den som ringde Strömsholms Djursjukhus och tog reda på fakta och Anders gick på magkänsla, och det hettade till lite där på kvällen, skulle vi åka in med en gång eller vänta till söndag morgon? Men till slut kom vi fram till ett gemensamt beslut och så här i efterhand var det det bästa. Men när man skall ta det där beslutet att vänta över natten och att det i värsta fall kan sluta riktigt illa det är inte lätt. Jag lät dem hållas, höll mig i bakgrunden jag vet att de kommer fram till ett gemensamt beslut så småningom och om jag inte håller med om det beslutet då gör jag min vilja hörd, klart och tydligt.

Men nu är hon hemma lilla snuttan vi hämtade henne igår. Hon blev så glad, vi hörde henne på långt håll när hon närmade sig i korridoren. Hon hade antagligen hört våra röster och nu ville hon hem. Hon höll låda hela vägen hem, det var som om frågade oss hur kunde ni lämna mig helt ensam på det där stället. När jag vaknade hade jag ont i magen, och den här tratten den får ni faktiskt ta av mig nu med en gång, ja så där höll hon på hela vägen hem. Men tratten skall hon ha i minst 12 dagar och hon som hatar allt vad trattar heter….. Jag har jobbat hemmifrån idag för att se att hon mår bra och att tratten inte åker av. Imorgon får hon vara själv hemma.

Vi har varit ute och gått och hon skall bara gå kortare turer men Molly hon vill gå sin vanliga tur, inte den där korta bara runt kvarteret. Jag fick nästan dra henne hem idag och det är väl ett friskhetstecken. Så blandade jag i leverpastej i maten för att hon skall äta upp sig och få tillbaka hullet och det sa bara slurp. Hon har hittat på en teknik att äta med tratten.

Så skönt att se henne utsträckt och avslappnad, under några veckor nu har hon varit ihopkrupen och slokande man har verkligen sett på henne att hon inte mått bra alls. Ser ni plåstret på magen, nu skall vi göda henne så hon blir lite kralligare. Just nu liknar hon mer en vinthund än en schnauzer :-(.
Den rödrutiga hundbädden är ett riktigt DIY projekt som Hanna och jag gjorde för säkert 10 år sedan. Hanna skar ut en del av en skumgummimadras med en fördjupning i och jag sydde fodralet. Vi satte en sidenrosett på sidan men den har försvunnit. Molly ligger nästan alltid på denna dyna som brukar vara i vårt sovrum. Men just nu får hon vara i köket hon skall ju inte gå i trappor eller hoppa upp i soffor. För 5 minuter sedan ringde veterinären och undrade hur det gick för Molly, alltså jag dör vilken uppföljning, så himla proffsigt. Nu har hon fått lite smärtstillande så att det inte skall göra alltför ont i såret.

Anders plockade in lite grenar från körsbärsträdet utanför köket men knopparna vill inte riktigt slå ut, men det är nära.

Och det märks att Hanna flyttat hem, nu går hela familjen på kostschema. I söndags gjorde vi 28 matlådor, 14 med kyckling, sötpotatis, broccoli och yoghurtsås och 14 med chilligryta med ris. Mer om detta projekt i nästa inlägg.

Följ mig
Att ta beslut
Märkt på:        

2 reaktion på “Att ta beslut

  • 2020-02-25 kl. 21:16
    Permalänk

    Ohh skönt att ni fått hem henne igen, lilla vännen. Så fina bilder på grenarna. Förresten vår hunbd vi hade gillade inte heller tratt och han fick verkligen in i allting. Vi skaffade en uppblåsbar rund tratt, fet funkade toppen på henne

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *