Idag njuter jag av ett av de sista hemmakontoren för säsongen. Kanske är det också ett av de allra sista i Gamstugan. I oktober ska vi riva vår kära stuga, och det är inte utan att det känns lite sorgligt. Under 19 år har vi sakta men säkert renoverat, förbättrat och tagit hand om vårt lilla hus. Varje projekt, varje penseldrag och varje detalj bär på minnen. Gamstugan har varit mer än en stuga, den har varit en plats för återhämtning, kreativitet och semesterliv. Men ibland kommer man till en punkt då det är dags att tänka om. Efter många år av renoveringar har vi bestämt oss för att göra ett ordentligt omtag och bygga ett helt nytt hus. Samtidigt känns det fint att det nya huset kommer att bära med sig mycket av det vi älskar med det gamla. Stilen kommer att leva vidare, även om jag faktiskt inte riktigt vet vad den ska kallas.
En sak vet jag däremot säkert: ljusblått kommer att få en självklar plats i vårt nya hem. Det är en färg som ger lugn, ljus och harmoni. Tillsammans med en omålad knoppbräda skapas en kombination som jag aldrig verkar tröttna på. Det finns något tidlöst och enkelt i mötet mellan det mjukt blå och det naturliga träet. Så medan jag sitter här och arbetar, omgiven av allt det välbekanta, känner jag både vemod och förväntan. Ett kapitel går mot sitt slut, men ett nytt är på väg att börja. Och kanske är det just så livet ska vara. 💙 Ljusblått, trä och nya drömmar. Det känns ändå väldigt rätt Här är några bilder på den senaste verionen av huset, antagligen inte den sista men vi börjar närma oss.
Idag blev det en av sommarens återkommande favoriter, en utflykt till Ridön. Vi tog båten över Mälaren och njöt av den sköna färden över vattnet. I den värme som väntar, med temperaturer på över 30 grader, kändes den svalkande båtturen extra uppskattad. Väl framme gav vi oss ut på en slinga på cirka sju kilometer genom den lummiga skogen. Det visade sig vara ett klokt val en varm sommardag. Skuggan från träden gjorde promenaden både behaglig och avkopplande, samtidigt som vi fick njuta av Ridöns vackra natur.
Efter vandringen väntade en välförtjänt glass vid Magasinet, som ligger mitt på ön. Där finns också en polerad granitplatta med en karta över Ridöarkipelagen. När vi stod och tittade på den hittade vi vår egen lilla ö ute i skärgården. Det är alltid en speciell känsla att se sitt eget lilla hörn av världen på kartan. Ibland glömmer man hur mycket fint som finns alldeles i närheten. Att turista i sitt närområde är verkligen underskattat, särskilt när man har så vackra omgivningar som vi har runt vår lilla ö. Nu står fler sommarutflykter på tur. Gäddeholm och våffelbaren lockar, och kanske blir det även en tur till Tidö Slott innan sommaren är slut. När vi kom hem avslutade vi dagen med ett bad från bryggan. Mälarens knappa 20 grader kändes både sköna och svalkande efter dagens promenad. I kväll väntar ett nytt sommarprojekt i köket. Jag ska göra gäddqueneller av gäddan vi fångade från bryggan. Hur det blev får ni läsa om i nästa inlägg!
Idag blev det en riktigt härlig kajaktur och en liten personlig seger. Min frozen shoulder klarade nämligen av att paddla hela 13 kilometer – hurra! Vi var sex personer som gav oss iväg mot Lilla Skorven, en fågelö mitt i Mälaren mellan Tidö-Lindö och Torshälla. Vädret var med oss och vi paddlade i lugn takt genom det vackra mälarlandskapet. Väl framme rundade vi Skorven innan vi tog sikte på en fin grillplats nedanför Tidö Slott. Där gick vi iland för en välförtjänt paus. Vi drack kaffe och åt vår medhavda matsäck medan vi njöt av utsikten och det fina sommarvädret. Det bästa av allt var att min axel kändes oväntat bra. Jag orkade paddla hela rundan utan problem, något som jag inte riktigt vågat hoppas på.
Att paddla kajak tillsammans med ö-grannarna är riktig semester för mig. Mälaren är som gjord för paddling med sina många öar, vikar och kanaler som alltid bjuder på nya upplevelser. Idag blåste det från norr, så vi passade på att lägga turen så att vi fick medvind ut. När det sedan var dags att paddla tillbaka hade vinden mojnat, vilket gjorde hemfärden extra behaglig. En fantastisk dag på sjön, trevligt sällskap och en axel som samarbetade – det känns svårt att önska sig mycket mer.
När jag ser tillbaka på de senaste tio årens semestrar slås jag av hur olika de har varit. Vissa har bjudit på storslagna resmål och äventyr, andra på stillsamma dagar nära hemmet. Gemensamt för dem alla är ändå minnena – människorna, platserna och upplevelserna som stannar kvar långt efter att resväskorna packats upp.
2026 – Gotland med fyra generationer. Årets semester gick till Gotland tillsammans med fyra generationer av familjen. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och huset vi hyrde var rent magnifikt. Att få samla så många generationer under samma tak var speciellt. Samtidigt insåg jag att jag kanske hade skruvat upp mina förväntningar på Gotland lite väl högt. Ön var vacker, men ibland är det svårt för verkligheten att leva upp till bilden man byggt upp i sitt huvud.
2025 – Badehotell i Hornbæk. Anders och jag tog bilen söderut mot Danmark och Hornbæk. På vägen gjorde vi ett trevligt stopp i Helsingborg där vi hälsade på moster Inga. Vädret var omväxlande men maten god, och det var roligt att upptäcka mer av Danmark. Badehotellets avslappnade atmosfär gjorde resan till en skön paus från vardagen.
2024 – Kroatien med familjen. Hanna, Ola, Anders och jag reste till Kroatien. Härligt väder, fantastisk mat och det där speciella ljuset över Adriatiska havet. Kroatien är ett land som är svårt att inte tycka om – vackra kuststäder, kristallklart vatten och en avslappnad livsstil som gör det lätt att koppla av. Här en bild från Bol.
2023 – Österlen och Kivik. En sommarresa behöver inte innebära långa flygresor. Anders och jag bilade ner till Österlen och Kivik. Vi njöt av bra väder och besökte Simrishamn, Stenshuvud och den vackra stranden Knäbäckshusen. Det blev en semester fylld av naturupplevelser och charmiga små samhällen.
2022 – Santorini och Milos. Tillsammans med familjen och Kalle reste vi till Grekland och öarna Santorini och Milos. Solen sken, maten var fantastisk och boendet i en stengrotta i Oia var rent magiskt. De vita husen mot den djupblå himlen skapade precis den där vykortskänslan man drömmer om.
2021 – Covid och staycation. Pandemin satte stopp för de flesta resplaner. I stället blev det en staycation i sommarhuset. Trots begränsningarna fanns det något fint i att sakta ner tempot och uppskatta det som fanns nära.
2020 – Covid och staycation. Även detta år tillbringades huvudsakligen i sommarhuset. När resten av världen kändes osäker blev de välbekanta omgivningarna en trygg plats. Bad, lugna dagar och närhet till naturen fick större betydelse än någonsin.
2019 – Roadtrip till Höga Kusten. En av de mer äventyrliga semestrarna gick till Höga Kusten. Två dagars vandring i Slåttdalsskrevan bjöd på mäktiga naturupplevelser. På vägen gjorde vi också stopp i Falun där vi besökte Carl Larssons gård i Sundborn och Falu koppargruva – en fin kombination av natur, kultur och historia.
2018 – Bilutflykter och ö-liv. Det blev flera trevliga bilutflykter till bland annat Ulricehamn, Hamar och Lövstabruk. Dessutom tillbringade vi några veckor i sommarhusen där dagarna fylldes av bad från den egna bryggan. Ibland är det de enkla nöjena som skapar de bästa minnena. Sommaren avslutades med en kajaktur runt Ridön med vårt fina kajakgäng här på ön.
2017 – Nära och enkelt. Även detta år präglades av bilutflykter, bland annat till Ulricehamn, besök i Ängelsberg och oljeön och Hälleskogsbrännan. Många veckor i sommarhusen. Soliga dagar, bad från den egna bryggan och lugnet vid vattnet gav den perfekta ramen för sommarledigheten. När jag summerar dessa år är det inte alltid de mest spektakulära resmålen som jag minns bäst. Ofta är det människorna man rest med, samtalen runt middagsbordet, de oväntade stoppen längs vägen och känslan av att få vara tillsammans. Från grekiska öar och kroatiska kuststäder till svenska sommarhus och pandemins staycations – varje semester har haft sitt värde och bidragit med nya minnen att bära med sig.
Gotland växte på mig de sista dagarna. Kanske var det vädret som gjorde det, värmen inbjöd till bad i Ihreviken som visade sig vara en riktigt bra badstrand. Lille Björn kunde bada i utloppet av Ihreån och vi andra tog mod till sig och hoppade i havet som kanske var upp emot 18 grader.
Sista dagen han vi med en shopingtur där det blev inköp av ett fårskinn, ett keramikfat och rökt fisk i Lickershamn. Efter lunch passade vi på vårt lilla barnbarn medan föräldrarna åkte in till Visby och åt lunch. Min mamma och moster gick ned till stranden och passade på att solbada och lyssna på sommarpratarna. Sammanfattningsvis får Gotland 4/5 fårskinn. Det bästa var sällskapet och huset vi hyrde. Mindre bra var bemötandet av sommarjobbande ungdomar som inte var det misnta intresserade att ge tips och informera om bra ställen att besöka. 1-års kalaset var så himla mysig, kanske morfar hade mer glädje av presenterna än födelsedagsbarnet.
När vi planerade den här resan hade jag nog ganska höga förväntningar på Gotland. Kanske för höga. Hittills har ön inte riktigt lyckats leva upp till den bild jag hade målat upp i mitt huvud. Vi började med en guidad tur i Visby. Intressant och trevligt, men själva Visby var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag hade nog förväntat mig mer av “rosornas stad” och den där speciella atmosfären som så många pratar om. Än så länge har jag inte riktigt hittat den. Vi har också besökt Blå Lagunen, som många rekommenderar, men även där uteblev wow-känslan. Idag tog vi färjan över till Fårö och besökte raukarna vid Langhammars. Vi fikade på Lauters och gjorde även ett stopp vid Sudersand. Visst var det fint, men inte heller dessa platser lyckades väcka den där känslan som jag hade hoppats på.
Det som däremot verkligen har överträffat mina förväntningar är huset vi hyr i Ire. Här trivs jag. Huset är stort, vi har varsitt sovrum, det är tyst och bekvämt, sängarna är sköna och uteplatsen är generös. Det är helt enkelt en plats där det är lätt att koppla av och bara vara. Igår hade vi ett härligt födelsedagskalas för ett-åringen som förgyller vår resa.
Jag funderar lite på vad det egentligen är jag saknar. Kanske hade jag förväntat mig en mer genuin känsla, något som skulle få mig att känna att just här vill jag stanna lite längre. Den känslan har vi inte riktigt stött på ännu. Samtidigt fanns det ett ögonblick som gav mig en liten glimt av det jag sökte. När vi promenerade i Ireviken och såg sommarhusen som låg inbäddade i den hukande tallskogen bakom sanddynerna kände jag något. Där fanns ett lugn och en stämning som tilltalade mig. Kanske är det just sådana små ögonblick som är Gotlands verkliga styrka. Nu återstår två dagar av vår vistelse. Imorgon tänker vi njuta av badplatsen i Ihreviken och på fredag blir det ett nytt besök i Visby. Jag hoppas fortfarande att den där speciella Gotlandskänslan ska infinna sig innan vi åker hem. Det vore fint att få upptäcka det som så många andra verkar ha funnit här.
Trots att Gotland ännu inte riktigt har lyckats infria mina förväntningar finns det en sak som gör resan till ett nöje ändå. Det är tur att jag har det bästa och mest positiva resesällskapet man kan önska sig. När jag ser det positiva i allt lite sämre än väntat, ser han möjligheter och charm. Kanske är det just därför jag fortfarande hoppas att Gotlandskänslan ska dyka upp under våra sista dagar här. Vissa platser växer ju på en, särskilt när man får uppleva dem tillsammans med någon som alltid hittar anledningarna att uppskatta det som finns framför oss.
Fyra veckors semester är nog en av de hårdaste deadliner som finns. I morgon väntar dessutom två reviewmöten, och jag är ganska säker på att båda kommer att leda till omgranskningar. Nåja, det är inte första gången jag inte hinner bli helt klar innan semestern. Jag får väl göra som så många gånger förr och ta med datorn till Gotland. I år har vi hyrt ett hus i Lärbro tillsammans med mamma, moster Inga och familjen Lind Aabakken. Det ska bli skönt att byta miljö, även om några arbetsuppgifter kanske följer med i bagaget.
Idag har jag haft hemmakontor. Förresten har jag haft hemmakontor de senaste tre veckorna. En av de stora fördelarna är att jag kan sova en timme längre på morgonen. Det är en ganska underskattad lyx. Men det allra bästa med att jobba från sommarhuset är ändå baden. Morgondopp, lunchdopp och kvällsdopp har blivit en naturlig del av dagen. Och fika på bryggdäck.
Just nu är Mälaren över 23 grader varm, och än så länge syns ingen algblomning här. Jag hörde att man haft problem i Stockholm efter översvämningar som påverkat reningsverken, men här i Västerås ser vattnet fortfarande fint och klart ut. Nu återstår bara att ta sig igenom morgondagens reviewmöten. Sedan är det förhoppningsvis dags att börja ställa om tankarna mot semesterläge – åtminstone lite grann.
Ibland ryms det väldigt mycket på bara några få dagar. De senaste dagarna har verkligen varit sådana, fyllda av firande, familj, resor och fina möten. Allt började i torsdags då vi firade Olas 30-årsdag på Magasinet i hamnen. Kvällen bjöd på strålande väder och en härlig stämning. Det kändes nästan som om vi satt någonstans vid Medelhavet, men i själva verket var vi vid vårt kära grodhav, Mälaren. En fantastisk sommarkväll som satte tonen för resten av helgen.
Efter att ha jobbat en halv dag på fredagen styrde vi kosan mot Saltkällan och min syster med make. Där väntade ännu en underbar kväll. Vi satt länge på uteplatsen och njöt av den vidunderliga utsikten över Saltkällefjorden. Som avslutning såg vi matchen mellan Norge och Frankrike – en riktig helkväll med både goda samtal och spännande fotboll.
Nästa dag, efter en lång och avkopplande frukost, reste vi vidare till Marstrand och Marstrands Havshotell. Vårt uppdrag var tydligt: att passa lille Björn medan hans föräldrar var på bröllop. Hanna var brudtärna och hade fullt upp med sina uppgifter under dagen. Trots den tryckande värmen gick barnpassningen över förväntan. Anders gjorde en strålande insats och lyckades få Björn att somna redan klockan sju på kvällen. När föräldrarna kom tillbaka vid tolvtiden kunde vi stolt lämna över ett sovande barn – utan några nya blåmärken.
På söndagen började hemresan. Tillsammans åkte vi mot Örebro respektive Västerås. I Lidköping där vi gjorde ett trevligt stopp vid det vackra rådhuset på torget. Där blev det både mat och lite lek innan vi påbörjade den sista etappen hemåt. Efter fyra intensiva och innehållsrika dagar somnade jag ovaggad i min egen säng, fylld av fina minnen från en helg som innehöll lite av allt det bästa.
Idag tillbringade jag dagen vid sommarhusen med bad och brygghäng. Blommorna vid sydväggen börjar slå ut.
Snickaren är bokad och planen är att bygget drar igång i april nästa år. Det känns både spännande och lite overkligt på samma gång, tänk att det snart blir verklighet av alla tankar och idéer vi burit på. Anders och jag vrider och vänder på alla detaljer kring hur huset ska se ut. Det är många beslut att fatta, stora som små, och vi väger verkligen alternativen noggrant. En av de viktigare sakerna vi har bestämt oss för är att inte ha öppet upp i nock. Det innebär att vi får möjlighet att skapa två sovrum på övervåningen, vilket känns som ett bra val för oss i längden. Övervåningen kommer dock att ha lite lägre takhöjd, cirka 1,89 meter, vilket gör att den inte räknas som boyta. Men det gör faktiskt inte så mycket, vi ser det snarare som en mysig och praktisk lösning. Fördelningen av sovplatserna är redan klar: Kalle får det “riktiga” sovrummet på bottenvåningen, medan vi som är lite kortare tar övervåningen! Jag har också skissat en hel del själv. Det finns nu en ritning för varje plan
Jag har också tagit fram en fasadskiss för att få en känsla för proportionerna och hur huset kommer att se ut utifrån. Det är verkligen roligt att se hur idéerna tar form på papper, och snart även i verkligheten.
Det var svårt att klippa in huset på tomten, Copilot ville inte samarbeta. Men bilden nedan ger en känsla hur det kommer att bli. Det nya huset kommer att bli 2 meter högre än vårt gamla.
Nu fortsätter planeringen, och varje steg för oss närmare vårt framtida hem. Det är en fin känsla.
