Vi fick en fin skiddag innan stormen drog in. Testade spåren på Birkebeinespåret.
Man glömmer hur fint det är här uppe vid vårt fjällhus.
Men som sagt idag var det storm på fjället. Vi tog en kort tur och fick känna på vädrets makter.
Tåke, snö, gasen slut till spisen, frost i källarskafferiet, vattentanken hade frusit samt batteriet hade stått på sedan sista besöket. Vi reagerar olika på det Anders och jag, jag misströstar, Anders ser lösningar. Ett stearinljus under kranen till vattentanken, en ny gasbehållare från förrådet och byta plats på batteriet mellan stugorna.
Birkebeineloppet som alla förutom jag skulle åka på fredag är inställt på grund av att det väntas typ snöstorm. Men nu är det snart 10 grader i stugan så oss går det inte någon nöd på. Jag gissar att det blir mycket tid i soffakroken. Ja just det jag glömde, Anders som lämnat in sina skidor för att få nya skinn under. Gissa vad? Skinnen satt inte fast ordentligt. 😄
Då är det bästa att ge lite input.
De här husen från Landsbrovillan är fina tycker jag.
Det är något särskilt med detaljer som både känns självklara och genomtänkta på samma gång.
Här är vårt senaste lilla renoveringsprojekt, ett funkisinspirerat handtag i förnicklad mässing med ett varmt, vackert teakgrepp.
Som ett smycke.
Det här handtaget är perfekt för mig som älskar enkla, funktionella former men inte vill kompromissa med materialkänsla och hantverk.
Det passar lika bra i äldre funkishus som i moderna hem där man vill tillföra lite värme och karaktär.
En liten detalj som gör stor skillnad, precis så som de bästa inredningsdetaljerna brukar göra.
Teakgreppet levereras behandlat med bivax, vilket ger en mjuk finish och framhäver träets djup och lyster redan från start.
Samtidigt är det ett material som du själv kan forma över tid.
För dig som vill ge greppet extra skydd eller en mer personlig patina kan träet enkelt ytbehandlas med linoljevax eller linolja.
Det förebygger slitage och gör att handtaget åldras ännu mer vackert – precis som teak ska.
Nu skall jag beställa 5 handtag till för dörrarna som vetter mot hallen och de båda köksdörrarna.
Kul med lite nya inredningsdetaljer.
Det finns något fascinerande med människor som säljer allt de äger, kastar loss och seglar jorden runt.
Det är modigt, storslaget, romantiskt. Ett liv fyllt av horisonter och äventyr.
Men trots allt detta känner jag mig aldrig särskilt inspirerad av det. Det väcker ingen längtan i mig — snarare tvärtom.
Och jag har funderat på varför. Det enkla svaret: jag trivs där mina rötter finns.
I 18 år har vi kommit till Strömskär. Vi har burit virke, lagat bryggor, pratat med grannar, badat, grillat, frusit och skrattat.
Vi har sett barn växa upp, sett somrar passera, firat, hjälpts åt och byggt en liten värld tillsammans.
När jag stiger ur båten och kliver ut på stigen från solbryggan känner jag: här hör jag hemma. Det är inte bara platsen.
Det är människorna. Ö-grannarna som blivit som en andra familj.
Samtalen på bryggan, hjälpsamheten, de gemensamma projekten, skrattet som studsar mellan husen.
Det är något väldigt vackert i stabiliteten och kontinuiteten — i att vara en del av ett gemensamt vardagsäventyr, inte ett flyktigt.
Samma sak i fjällen. Där går vi på tur i samma spår, år efter år. En del skulle kalla det monotont.
För mig är det tvärtom: en trygg rytm. Ett sätt att komma hem till mig själv.
Det är just återkomsten som gör det meningsfullt.
Att känna igen varje krök på leden, varje vy som öppnar sig, varje sten man nästan snubblar över varje år.
Som om naturen nickar igenkännande och säger: “Du är tillbaka. Bra.”
Jag tror det handlar om att äventyr inte måste betyda förändring. Det kan lika gärna vara fördjupning.
Där andra söker nya horisonter, söker jag rötter. Där andra längtar ut, längtar jag in — in i det som redan är mitt, det som jag byggt, det som växer långsamt och tålmodigt.
Det finns en sorts rikedom i att stanna.
I att upptäcka det stora i det lilla.
I att känna varje stig, varje vik, varje granne.
I att få höra hemma på riktigt. Så nej, jag inspireras inte av att sälja allt och segla jorden runt.
Jag inspireras av att komma tillbaka till samma plats, samma människor, samma utsikter, om och om igen.
För där, i återkomsten, hittar jag mitt äventyr.
Februari har verkligen varit en hjärtlig och livfull månad för mig.
Jag har fått njuta av det allra bästa: tid med min dotter och lille Björn.
Det är något speciellt med att få följa ett barnbarns utveckling på nära håll,
alla små uttryck, framsteg och den där bubblande energin som fyller huset.
Vi besökte sommarhusen, tog oss över isen på skidor och tog oss an lite av det där typiska vinterfixet:
Städat undan musbajs (en klassiker på landet 😉).
Förstärkt bryggan med spännremmar inför islossningen.
Jag har njutit av tulpantider, en färgklick som gör stor skillnad i vintermånaden.
Så har jag sått frön till jätteverbenor, en av mina favoritblommor,
ett första steg mot vårens och sommarens trädgårdsdrömmar.
I början av månaden besökte vi mamma och hjälpte henne att sätta upp den nya TV:n som hon
fick i julklapp.
Under hela månaden har jag sett till att hålla fågelbordet fyllt.
Den där känslan när småfåglarna fladdrar runt i buskarna och tackar genom att bara vara… den är svårslagen.
När temperaturen sjunker och luften blir torrare är det inte bara mössan och vantarna som behöver plockas fram.
Vår hud går igenom en riktig prövning under vinterhalvåret.
Kylan ute och den torra, varma inomhusluften skapar en perfekt storm för torrhet, irritation och stramande känsla.
Därför är en återfuktande och skyddande hudvårdsrutin viktigare än någonsin.
Här står två av mina räddare.
Kalla temperaturer innebär naturligt låg luftfuktighet, och inomhusmiljön blir inte bättre av element och värmepumpar.
Resultatet? Huden tappar fukt snabbare än den hinner återhämta sig. Det är därför många upplever:
Stramande och fnasig hud
Spruckna nagelband och torra läppar
Ökad känslighet och rodnad.
Det här är inte ett tecken på ”dålig hud” – det är ett tecken på att huden behöver mer skydd.
Efter en dusch smörjer jag in hela kroppen med Clarins mjukgörande salva.
Att smörja in huden regelbundet är inte bara en skön ritual – det är ren prevention. En bra vinterkräm:
Återfuktar på djupet genom ingredienser som hyaluronsyra och glycerin
Stärker hudbarriären med ceramider och fettsyror
Skyddar mot kyla och vind genom oljor och mjukgörande ämnen
Förebygger irritation och håller huden i balans
En hud som är mätt på fukt klarar vintern bättre, känns mjukare och ser friskare ut.
Tips för en hudvänlig vinter:
Byt till rikare krämer – lätta sommargeler räcker ofta inte under december–februari.
Undvik för heta duschar – de torkar ut ännu mer.
Smörj direkt efter duschen när huden fortfarande är fuktig.
Tillsätt luftfuktare hemma – det gör underverk.
Glöm inte händer, läppar och fötter – de tar ofta mest stryk.
Vintern är vacker – men också tuff mot huden.
Genom att ge huden rätt mängd fukt och skydd hjälper du den inte bara att överleva vintern,
utan att faktiskt må bra genom hela säsongen.
En enkel daglig insmorning kan göra stor skillnad, både för känslan och för hudens hälsa på lång sikt.
Just när alla börjar prata om våren, om ljuset och värmen som är på väg, är det som att jag hittar min egen vinterglädje på riktigt.
Det är då jag njuter som mest av de kalla dagarna, när Mälaren ligger frusen och snön gnistrar i solen.
Med skidor på fötterna tar jag mig ut till sommarhusen, ser om dem och känner den speciella tystnaden
som bara vintern kan ge. Det är något magiskt att glida fram över isen, långt från vardagens brus,
och se de färgglada husen vila i vinterdvala.
Mars och April är också tiden då vi packar bilen och åker till fjällhuset i Norge.
Där väntar fjällvidderna, snöklädda toppar och långa turer med ryggsäck och termos.
Att gå på tur i fjällen är en frihetskänsla – varje steg är ett möte med naturen,
varje paus en chans att bara andas och njuta av stillheten.
Det är då jag verkligen känner att jag lever, när kinderna blir rosiga och kroppen får jobba.
Så medan andra räknar dagar till våren, njuter jag av vintern.
Det är min tid att samla energi, att uppleva naturen på ett sätt som bara är möjligt när
snön ligger djup och isen bär. Våren kommer, men först vill jag ha några fler dagar av vintermagi.
Att sitta stilla och titta på fåglarna vid fågelbordet är för mig som en form av meditation.
Det är något nästan magiskt i hur världen saktar ner när jag slår mig ner vid fönstret med
en kopp te och låter blicken vila på det lilla livet som pågår där ute.
Små sparvar hoppar försiktigt fram och tillbaka, talgoxarna tar för sig med snabba, bestämda rörelser och en och annan skata landar med självklar pondus.
Alla har de sina personligheter, sina vanor och sina små egenheter.
Ju längre jag tittar, desto mer upptäcker jag.
Det som först såg ut som ett enkelt kvitter och flaxande förvandlas till ett helt universum av relationer,
hierarkier och rutiner. Det är här meditationen kommer in.
Istället för att fokusera på andningen eller ett mantra, vilar jag i nuet genom att följa fåglarnas rörelser.
Jag märker hur tankarna långsamt stillnar. Jobmejlen jag borde svara på, disken i köket, planerna för veckan,
allt får vänta. I stunden finns bara det mjuka ljuset över trädgården, vingarnas fladder och fröna som knäpper mot träet.
Det finns också något trösterikt i rytmen. Fåglarna kommer och går, dag efter dag.
Oavsett hur världen känns i övrigt fortsätter de sitt arbete: söker mat, håller utkik,
samsas och bråkar lite. Livet pågår, enkelt och självklart.
Att titta på fågelbordet blir en påminnelse om att närvaro inte behöver vara komplicerad.
Det krävs ingen yogamatta, ingen särskild teknik. Bara en stund av stillhet och en vilja att verkligen se.
Så nästa gång du känner dig stressad eller splittrad, prova att sätta dig vid ett fönster.
Låt blicken vila på fåglarna utanför.
Kanske upptäcker du, precis som jag, att lugnet redan finns där.
Alla hjärtans dag firades med Fröken Julie på Västmanlands teater.
Varje gång jag går på teater tänker jag, varför går jag inte oftare?
Innan teatern åt vi lunch på Brasseriet. Nu sitter vi framför brasan och äter
goda hemmagjorda hamburgare och godaste alkoholfria ölen, Estrella.
Om 4 dagar, den 18:e februari har en vit månad passerat.
En “vit månad” (alltså en period utan alkohol) kan vara riktigt nyttig – både fysiskt och mentalt.
Vad tar jag med mig, har graderat min upplevelse med 1-5 Å:
Hjärnan & måendet
Bättre sömnkvalitet – största vinsten för mig. 5 Å
Stabilare humör – mindre svängningar i ångest och nedstämdhet. Ingen skillnad, 2 Å
Skärpt fokus & mer energi – många märker skillnad redan efter 1–2 veckor. Absolut inte, –5 Å
Kroppen
Levern får vila och kan återhämta sig. Inget jag kände av.
Lägre blodtryck och bättre återhämtning. Inget jag kände av.
Mindre inflammation i kroppen → kan ge mindre värk och bättre hud. Inget jag kände av.
Ofta några kilo minus eftersom alkohol innehåller mycket kalorier. Inget jag kände av.
Vanor
Sparar pengar (blir snabbt några tusenlappar på en månad). 3 Å
Du får koll på hur starka dina vanor är – dricker du av vana, socialt tryck eller faktiskt lust? Märkte att jag dricker av vana, en drink på fredag och vin till maten. Jag saknade inte det så mycket som jag trodde. 3 Å
Många upplever att det blir lättare att sätta en ny, mer medveten nivå efteråt. Tror inte jag kommer att ändra mina alkoholvanor efter min vita månad. 4 Å
Svårast
Att inte dricka vin när man blir bortbjuden, en riktig ögonöppnare för mig.
Lättast
Att hoppa över fredagsdrinken.
Och när det finns så god alkoholfri öl som Estrella då
skulle jag nästan kunna bli nykterist.
