Åsas Blogg

sep 13 2026

Stå på vakt

Det är så trist att man inte kan få ha sina saker i fred. Vid den här tiden på året ökar stölderna av båtmotorer runt Mälaren. De senaste åren har just vår brygga varit förskonad från stölder, och vi tror att det beror på att vi installerat fem övervakningskameror som täcker hamnområdet. Natten mellan måndag och tisdag förra veckan registrerade kamerorna en båt som körde in i hamnen och verkade spana in motorerna. Det kändes inte alls bra. Under resten av veckan höll vi därför extra uppsikt. Kamerorna övervakades i realtid under nätterna och vi hade dessutom personer på plats som höll koll på utfarten från bryggan för att se åt vilket håll eventuella tjuvar skulle ta vägen.
Själv stod jag ute och vakade under både tisdag- och torsdagsnatten, men som tur var hände inget mer. Man blir ändå både frustrerad och uppgiven över att behöva lägga tid och energi på att skydda sådant som man redan har arbetat hårt för att kunna köpa.

Samtidigt bjöd torsdagsnatten på något helt annat. Det var en magisk natt med klar, vacker stjärnhimmel och spegelblankt vatten. Allt var stilla och tyst. Där stod jag mitt i natten och spanade efter ovälkomna gäster, men fick istället uppleva en fantastisk stund som påminde mig om varför vi tycker så mycket om att vara här ute.

Nu hoppas vi att motorerna får sitta kvar där de hör hemma och att både vi och våra grannar ska få fortsätta njuta av sensommaren i lugn och ro.

sep 07 2026

Downsizing

Just nu befinner vi oss mitt i ett spännande mellansteg. Medan vi bygger vårt nya sommarhus ska vi bo i Anderstugan, vilket innebär att vi går från 67 kvadratmeter till cirka 30. Det är med andra ord dags för en rejäl dos downsizing och lite kreativ problemlösning. Det mesta av det vi kommer att behöva har jag redan flyttat ner till stugan.

När ytan är begränsad gäller det att tänka smart och hitta lösningar som både är praktiska och enkla att leva med i vardagen. En av utmaningarna är att vi varken har dusch eller handfat inomhus. Uteduschen får därför fungera som både duschrum och plats för tandborstning och morgonbestyr. För att göra det så smidigt som möjligt funderar jag på att skapa ett mobilt toalett-kit. Tanken är att använda en fin flätad korg där tandborstar, hårborste, schampo, tvål, handdukar och andra nödvändigheter kan förvaras. Då är det bara att bära med sig korgen ut när det är dags för morgon- eller kvällsrutinerna. Viktigt att man kan gömma undan toalettgrejorna eller förvara dem snyggt.

Köket kräver också lite eftertanke. Förvaringsutrymmet är begränsat, så jag planerar att använda väggarna bättre. Min idé är att hänga upp kastruller och stekpannor på väggen med hjälp av HULTARP-serien från IKEA och tillhörande krokar. Förutom att det sparar plats blir köksredskapen dessutom lättillgängliga och skapar en lite charmig, lantlig känsla. Eftersom vi inte har någon ugn i Anderstugan har jag också bestämt mig för att spara vår smala spis. Under sommaren ska den få stå i ett litet utekök, vilket förhoppningsvis gör matlagningen både enklare och trevligare under de varmare månaderna.
Visst kommer det att bli trångt ibland, och jag är säker på att vi kommer att få tänka om mer än en gång längs vägen. Men samtidigt ser jag fram emot det. Det finns något befriande i att leva med mindre och verkligen fundera över vad man faktiskt behöver. Framför allt ser jag fram emot vårt stora projekt och att få följa framväxten av vårt nya sommarhus.

sep 06 2026

Huset blev för högt.

När vi satt med arkitekten visade det sig att vårt hus blev för högt. På ön får ett hus vara maximalt 6 meter högt och vi låg precis på gränsen. För att få lite mer marginal valde vi därför att ändra taklutningen från 45 grader till 38 grader. Samtidigt gick vi tillbaka till en husritning som jag var väldigt förtjust i redan från början, men som hade en vinkelutbyggnad som vi då inte tyckte om. Jag gjorde om huset med den nya taklutningen och nu kommer det att bli 5,6 meter högt. Det känns skönt att ha lite spelrum beroende på hur hög grunden slutligen blir.

En konsekvens av den flackare taklutningen är att rummen på övervåningen blir lite smalare. Bredden minskar från 3,5 meter till cirka 2,9 meter. För att få en känsla för hur det kommer att upplevas bad jag AI att rita upp sovrummen med de nya måtten. Det är fascinerande hur mycket lättare det blir att visualisera förändringar när man kan se dem framför sig.

Jag bad också AI att placera huset på tomten där det gamla huset stod för att få en uppfattning om hur det kommer att smälta in i miljön. Det gör hela projektet lite mer verkligt.

Imorgon kommer arkitekten att slutföra ritningarna och skicka in bygglovsansökan. Ännu en viktig milstolpe passerad.
Här hemma har jag också börjat flytta ut saker från huset. En del får flytta in i Anderstugan, men det mesta hamnar i boden.
Mycket har packats i plastpåsar och det är framför allt sådant som egentligen bara är skräp.
Det gäller att passa på att rensa när man ändå måste gå igenom allt.
Idag pratade vi också med vår byggare. Efter sådana samtal känner man sig verkligen upprymd och förväntansfull inför det stora projekt som nu ligger framför oss. Snart börjar nästa kapitel på riktigt.

aug 31 2026

Imorgon är det höst

Men enligt den meterologiska kartan är det fortfarande väldigt mycket sommar i vårt land. Dygnstemperaturen måste ju vara under 10 grader under 5 dagar i rad för att det skall bli meteorologisk höst, men det visste ni säkert.
Men ändå hur underbar har inte augusti varit med hemmakontor, bad från bryggan, brasa på elddäcket, barnpassning, kräftskiva och surströmmingsfest.

aug 28 2026

Jag älskar verkligen augusti

Har jag sagt det förut? Jag älskar verkligen augusti.
Det är något alldeles speciellt med den här månaden. Sommarvärmen dröjer sig kvar, kvällarna blir lite mörkare och luften känns klarare. Augusti bjuder på så många magiska stunder, och i år har jag verkligen tagit vara på dem. En av månadens absoluta höjdpunkter var en kväll på bryggdäcket med goda vänner. Vi tände eldfatet och satt länge och bara njöt. Det var helt vindstilla, inte en enda mygga gjorde sig påmind, och solnedgångens färger speglade sig i vattnet. En sådan där kväll som man önskar aldrig ska ta slut. Helt enkelt magisk.

Jag har också tillbringat en hel del tid nere vid bryggan med fiskespöt i handen. Det är något rogivande med att stå där och kasta ut, lyssna på vattnet och känna förväntan när det nappar. Och visst blev det några abborrar också!
En annan höjdpunkt var surströmmingspremiär på ön tillsammans med pensionärerna. Att äta surströmming en måndag kanske inte låter så vanligt, men för mig passar det perfekt. Jag är ju flexpensionär numera och kan unna mig sådana guldkorn även mitt i veckan. Det blev många skratt, trevliga samtal och en riktigt härlig kväll.

När jag åkte in till stan så var jag tvungen att stanna och fota åkrarna, så himla vacket.

Trots allt det sociala har jag också hittat tid för mig själv. En kväll efter jobbet gick jag min älskade åttakilometersrunda längs Svartån. Solen började sjunka, temperaturen var perfekt och naturen visade sig från sin allra vackraste sida. Sådana promenader fyller verkligen på energin och ger lugn i själen.

När jag summerar augusti inser jag hur mycket glädje som ryms i de enkla sakerna: goda vänner, naturen, promenader, fiske och långa sommarkvällar. Det är kanske därför jag älskar augusti så mycket. Och ja, jag säger det igen: Jag älskar verkligen augusti.

aug 23 2026

Nya sommarhuset, här är min vision

Nu har vi träffat en arkitekt som ska hjälpa oss med både bygglovsritningar och konstruktionsritningar. Vi har funderat fram och tillbaka på om vi åtminstone skulle ta fram bygglovsritningarna själva, men till slut kom vi fram till att det är bäst att låta proffsen sköta det. Då blir det förhoppningsvis rätt från början och vi slipper onödiga överraskningar längre fram i processen. Under tiden har Anders och jag kommit fram till hur vi vill att det nya huset ska se ut. Eftersom vi ska bygga på den befintliga grunden och vill ha ett 1,5-planshus har vi behövt tänka till en del kring utformningen. För att få till den där spetsiga toppen som vi gillar har vi bestämt oss för att knäcka taket på framsidan från 45 graders lutning till 18 grader.

Jag tycker att det blir riktigt snyggt, men har förstått att alla inte håller med. Så från att stolt ha visat upp våra ritningar för allt och alla håller jag dem numera lite närmare västen. Det är ju trots allt vi som ska bo där.
På övervåningen kommer vi att ha 1,89 meter i takhöjd för att ytan inte ska räknas som boyta. För att få en känsla för hur det kan komma att se ut bad jag AI skapa bilder på sovrummen i två olika stilar: Cottage och New England. Och vet ni vad? Jag skulle kunna flytta in direkt. Så här kan det att bli!

Så klart är bilderna bara drömmar och visioner men ändå en indikation åt vartåt våra tanka strävar.
Det kan vara bra att visa hur man tänker för snickaren som bygger huset så man är på samma plan.

aug 17 2026

En av många första

En av Björns många första där jag får vara med och dela upplevelsen. Den här gången var det dags för hans allra första kräftskiva, och det känns så härligt att få vara med och se världen genom hans ögon när allt fortfarande är nytt och spännande. Det blev ingen stor tillställning utan en liten, intim kräftskiva med den närmaste familjen en fredag efter jobbet. Precis lagom för att landa efter veckan och njuta av sensommarkvällen tillsammans.

Jag hade förberett en kantarellpaj och en spenatpaj, och till det dukade vi fram ett rejält antal turkiska kräftor. Nu när Björn har fyllt ett år äter han det mesta, och det är så roligt att se honom utforska nya smaker. Av allt som fanns på bordet tror jag faktiskt att kantarellpajen blev den stora favoriten.

Det är något speciellt med de här stunderna. Kanske inte själva kräftorna eller maten i sig, utan att få vara med när Björn upplever sina första traditioner. Jag ser fram emot många fler “första gånger” tillsammans med honom.

aug 06 2026

💙 Ett av de sista hemmakontoren i Gamstugan

Idag njuter jag av ett av de sista hemmakontoren för säsongen. Kanske är det också ett av de allra sista i Gamstugan. I oktober ska vi riva vår kära stuga, och det är inte utan att det känns lite sorgligt. Under 19 år har vi sakta men säkert renoverat, förbättrat och tagit hand om vårt lilla hus. Varje projekt, varje penseldrag och varje detalj bär på minnen. Gamstugan har varit mer än en stuga, den har varit en plats för återhämtning, kreativitet och semesterliv.
Men ibland kommer man till en punkt då det är dags att tänka om. Efter många år av renoveringar har vi bestämt oss för att göra ett ordentligt omtag och bygga ett helt nytt hus. Samtidigt känns det fint att det nya huset kommer att bära med sig mycket av det vi älskar med det gamla. Stilen kommer att leva vidare, även om jag faktiskt inte riktigt vet vad den ska kallas.

En sak vet jag däremot säkert: ljusblått kommer att få en självklar plats i vårt nya hem.
Det är en färg som ger lugn, ljus och harmoni. Tillsammans med en omålad knoppbräda skapas en kombination som jag aldrig verkar tröttna på.
Det finns något tidlöst och enkelt i mötet mellan det mjukt blå och det naturliga träet. Så medan jag sitter här och arbetar, omgiven av allt det välbekanta, känner jag både vemod och förväntan. Ett kapitel går mot sitt slut, men ett nytt är på väg att börja. Och kanske är det just så livet ska vara. 💙 Ljusblått, trä och nya drömmar. Det känns ändå väldigt rätt
Här är några bilder på den senaste verionen av huset, antagligen inte den sista men vi börjar närma oss.

jul 30 2026

Sommarutflykt till Ridön

Idag blev det en av sommarens återkommande favoriter, en utflykt till Ridön. Vi tog båten över Mälaren och njöt av den sköna färden över vattnet. I den värme som väntar, med temperaturer på över 30 grader, kändes den svalkande båtturen extra uppskattad. Väl framme gav vi oss ut på en slinga på cirka sju kilometer genom den lummiga skogen. Det visade sig vara ett klokt val en varm sommardag. Skuggan från träden gjorde promenaden både behaglig och avkopplande, samtidigt som vi fick njuta av Ridöns vackra natur.

Efter vandringen väntade en välförtjänt glass vid Magasinet, som ligger mitt på ön. Där finns också en polerad granitplatta med en karta över Ridöarkipelagen. När vi stod och tittade på den hittade vi vår egen lilla ö ute i skärgården. Det är alltid en speciell känsla att se sitt eget lilla hörn av världen på kartan.
Ibland glömmer man hur mycket fint som finns alldeles i närheten. Att turista i sitt närområde är verkligen underskattat, särskilt när man har så vackra omgivningar som vi har runt vår lilla ö.
Nu står fler sommarutflykter på tur. Gäddeholm och våffelbaren lockar, och kanske blir det även en tur till Tidö Slott innan sommaren är slut. När vi kom hem avslutade vi dagen med ett bad från bryggan. Mälarens knappa 20 grader kändes både sköna och svalkande efter dagens promenad.
I kväll väntar ett nytt sommarprojekt i köket. Jag ska göra gäddqueneller av gäddan vi fångade från bryggan. Hur det blev får ni läsa om i nästa inlägg!

jul 23 2026

Min frozen shoulder klarade 13 km – hurra!

Idag blev det en riktigt härlig kajaktur och en liten personlig seger. Min frozen shoulder klarade nämligen av att paddla hela 13 kilometer – hurra!
Vi var sex personer som gav oss iväg mot Lilla Skorven, en fågelö mitt i Mälaren mellan Tidö-Lindö och Torshälla. Vädret var med oss och vi paddlade i lugn takt genom det vackra mälarlandskapet. Väl framme rundade vi Skorven innan vi tog sikte på en fin grillplats nedanför Tidö Slott.
Där gick vi iland för en välförtjänt paus. Vi drack kaffe och åt vår medhavda matsäck medan vi njöt av utsikten och det fina sommarvädret. Det bästa av allt var att min axel kändes oväntat bra. Jag orkade paddla hela rundan utan problem, något som jag inte riktigt vågat hoppas på.

Att paddla kajak tillsammans med ö-grannarna är riktig semester för mig. Mälaren är som gjord för paddling med sina många öar, vikar och kanaler som alltid bjuder på nya upplevelser. Idag blåste det från norr, så vi passade på att lägga turen så att vi fick medvind ut. När det sedan var dags att paddla tillbaka hade vinden mojnat, vilket gjorde hemfärden extra behaglig. En fantastisk dag på sjön, trevligt sällskap och en axel som samarbetade – det känns svårt att önska sig mycket mer.

« Föregående