Idag var det väder för en utflykt, vi gjorde vårt årliga besök på Skultuna Mässingbruk. Och vi fick med oss Ola, väldigt trevligt. När vi besöker mässingsbruket brukar vi alltid börja med en promenad utmed Svartån som faktiskt är orsaken till att mässingsbruket ligger där det ligger. Året var 1607 och kung Karl IX kunde äntligen genomföra sina planer för en svensk mässingsindustri. Under Gustav Wasa och Erik XIV hade Sverige blivit tungt skuldsatt till Hansan. Raffinering koppar i mässing skulle minska importen av mässing och öka exportinkomsterna. Kungen skickade en man på kronans uppdrag för att hitta en lämplig plats för en mässingsfabrik, valet föll på Skultuna där Svartån lämnade tillräcklig vattenkraft i kombination med riklig tillgång på timmer och kol samt närheten till koppargruvan i Falun.
Idag, mer än fyra århundraden senare ligger bruket fortfarande kvar på exakt samma plats längs med Svartån i Skultuna. Den första gjutarmästarna kallades till Skultuna från mässingsgjuterierna i Tyskland och Nederländerna, de tog också tekniken om hur man gör stora mässingsobjekt som ljuskronor. Den äldsta kända ljuskronan är i Vårfrukyrkan i Enköping och är daterad år 1619. Resan genom historien har bitvis varit hård, hela fabriken flöt bort med vårfloden ett år och bruket har brunnit ner helt vid åtminstone tre tillfällen.
Under 1600-talet och 1700-talet var designarbetet var en del av hantverket. I slutet av 1800-talet standardiserades processer och arbetssätt. Detta var grunden för det vi idag kallar industridesign. Carl Hjalmar Norrström var utbildad vid Konstfack och var formgivare vid Skultuna mellan åren 1895-1912. Carl Hjalmar Norrström tillhörde de mest erkända formgivarna vid denna tid och fick många utmärkelser för sina skapelser. Carl Hjalmar Norrström vann bland annat guldmedalj vid världsutställningen i Paris år 1900 för sin magnifika dopfunt. Denna kan fortfarande ses i museet i Skultuna.

Utmed promenaden finns skyltar som berättar om hus, ruiner och om Svartån och så är ju naturen runt ån som en djungel nu i Juli.

Vi köpte ett nytt rödvinsglas av märket Ittala Ultima Thule för att ersätta ett som gått sönder. När vi köpte vårt sommarhus för 12 år sedan så följde allt i stugan med som det ofta gör när man köper hus på en Ö. Och då var glasen i serien Ultima Thule och vi fortsätter med den serien här ute, vi har både rödvinsglas, snappsglas och grogglas.

Här är spången till vår natthamn, solbryggan, man skymtar vår lilla båt genom träden, båten som vi snart har haft i 7 år nu och som startar och går i alla väder.

Och när man kommer tillbaka från besöket på fastlandet möts man av den här underbara synen, grannens sagostuga. En sådan där härlig timmerstuga med grånat timmer och en fantastisk trädgård till.

Och vad är det som växer där på gaveln? Är det, kan det vara, nej det är inte möjligt, men jo det är ju…..

Persikor, och i år ser det ut att bli en fantastisk skörd trots att det varit så få bin. Men det är humlorna som har pollinerat i år och har man tur brukar man få smaka på de goda persikorna. De är ljuvliga, ganska små men ohhh så söta. Så här såg det ut för två år sedan då det också var ett bra persikorår.

Och hur går det med träningen då, jo 4 träningar på 4 dagar. Idag blev det en PW på 55 minuter så jag skall försöka hålla i det hela semestern.

Följ mig
Utflyktsdag
Märkt på:                

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *