Våran helt underbara Molly fyllde 12 år igår och det firade vi med ett tuggben och lite gott hundgodis i soffan. Våran Molly är världens bästa hund, alla tycker om henne och hon gör inte mycket väsen av sig. Därför är hon lätt att ta med sig när åker och hälsar på någon, ibland ligger hon så tyst där bak i bilen att man tror att man glömt henne. En gång gjorde faktisk Anders det, han glömde henne i bilen på båtparkeringen. När han åkt över med båten och gått i land kände han att han saknade något, Molly ja, så då var det bara att åka tillbaka till bilen och hämta lilla Pluttan.
Vi i familjen läste en hundbok där olika raser beskrevs och för och nackdelar med varje hund och kom fram till att vi skulla ha en dvärgschnauzer i färgen svart och silver. Dvärgschnauzern är en stor hund i litet format stod det i hundboken och det stämmer verkligen. När vi väl bestämt oss började jag kolla runt om det fanns någon kennel som hade valpar klara för leverans i Juni då jag hade tänkt ha semester. Det gällde ju att passa i valp och semester så att man kan få valpen rumsren och träna den på att vara ensam. Jag hittade en kennel, Chottans kennel i Kristinehamn och vi bokade en valp i M-kullen. I maj fick vi åka till Kristinehamn för att titta på valparna, vi visste inte då att det var Chottan som inspekterade oss. Sedan fick vi en valp tilldelat och det var Chottans Moulin Rouge, AKA Molly.
Och när Molly var 9 veckor var det dags att åka och hämta henna vilken lycka. Alla Mollys syskon hade redan hämtas så Molly var ensam kvar med lite äldre valpar som hängde och bet i hennes lilla mustasch, jag tror hon tyckte att det var skönt att komma hem till oss där det var lite lugnare. Molly blev ganska fort rumsren men det hände några olyckor på Olas gröna ryamatta, va! är det inte gräs?
Och på kontoret var det tyst och lugnt så där passade det bra att göra nummertvå….
Och Molly hon ääääär världens bästa hund, så är det bara. Förra året höll vi på att mista henne när hon fick livmoderinflamation men det gick bra. Nu är hon piggare än någonsin bästa, bästa Molly.
Så här snygg var hon i Julas, bästa fotomodellen också.
Och så mycket kul Hanna och jag har haft med Molly, vi gick säkert 3 hundkurser och så gick vi på Agillity kurs. Hanna tävlade också en gång med Molly och hade hon inte missat sista hinder hade hon vunnit. När vi flyttade hit till Ormberget så träffade vi så mycket nya trevliga människor tack vare Molly. Alla hundägare pratar ju med varandra när vi är ute och går. Varje gång man kommer hem får man ett härligt hundleende, fast en del av framtänderna saknas men det är bara charmigt. Grattis Molly världens bästa!
