Att vara ute på resa i 9 dagar var inte så jobbigt som jag tänkt mig. Jag är ju en person som laddar energi när jag är ensam så jag trodde att jag skulle vara helt uttömd på energi efter vår Greklandstripp. Men inte så, det var nog för att sällskapet var det bästa tänkbara, närmsta familjen plus Kalle, vad kan gå fel liksom. Anders lämnade av mig vid bryggan/båten igår han skulle resa vidare till Norge för att fortsätta utrensningen i sin mamma hus som skall ut till försäljning i höst.
Jag jobbar ju 2 dagar plus en vecka till och sedan går jag på ytterligare 2 veckors semester, jag gillar att dela upp sommarsemestern i två delar. Och så är det viktigt att vi har bemannat kontoret under sommaren. Nu är det hemmakontor, nästa vecka skall jag jobba på kontoret 2-3 dagar beroende på vädret.

Jag får så mycket inspiration och energi när jag är ute i sommarhuset, igår klippte jag det gräs som inte roboten kommer år, jag paddlade en runda och gick en tur med Molly efter jobbet. Idag blev det lite bullbak i min lilla, smala, söta ugn.

Idag gjorde jag en annan form på bullarna, lite som de tyska franzbrötchen. Man gör en rulle som vanligt med smör, socker och kanel som fyllnad. Dela rullen i typ 5 cm delar, pressa med en pinne i mitten av bullen så att sidorna vänds uppåt.

Jag brukar använda receptet som står på mjölpaketet enkelt och bra kanelbullerecept.

Se på den smala plåten nedan, det känns nästan som om man bakar i en leksaksspis.

Nu ligger bullarna i frysen om vi får oväntat besök. Jag minns min barndoms somrar då åt vi kanelbullar hela sommaren, på stranden, på terrassen, på skogsutflykten och kompisarna bjöds alltid på de underbara bullarna, ingen swedengate där inte. Kanelbullen är något av det svenskaste jag vet, fika med kanelbulle det blir inte mer svenskt än så.
I wikipedia kan man läsa: I Sverige finns det belägg för vetebröd som kallats “kanelbulle” sedan i varje fall 1850-talet. Den variant som idag kallas kanelbulle skapades troligen i Sverige på 1920-talet,  då tillgången på ingredienserna ökade efter första världskriget. Det dröjde dock till 1950-talet innan den blev vanligt förekommande i Sverige.

Den här platsen ger mig inspiration och återhämtning
Märkt på:            
Facebook
LinkedIn
Instagram