Fotografering handlar mycket om att hitta nya vinklar och med det berätta en historia på ett nytt sätt. Att tillföra något mer. När man trampat runt på samma gator länge och väl, slutar man att fascineras av det man ser. Det blir så vant att det helt enkelt blir osynligt. Därför försöker jag se saker ur ett nytt perspektiv, att betrakta det jag ser, som om jag aldrig hade sett det förr. Jag leker helt enkelt gäst i mitt eget hus.
Precis som man kan bli så van vid sin närmiljö att den går obemärkt förbi, kan detsamma hända med ens eget liv. Dagar flyter på och händelser, miljöer, människor som tidigare var viktiga källor till glädje, lust och energi förlorar sin glans och förmåga att sätta guldkant på livet. Sådant som man tidigare värdesatte kanske man inte ens registrerar längre. Det är här jakten efter det extraordinära tar fart. I jakten blir vi fartblinda och registrerar färre och färre saker av skönhet och det goda som finns i vår närhet. I jakten finns också en risk att missunnsamheten tränger sig på, missunnsamheten mot den som hinner och har råd med det som man själv jagar.
För att se det fina, goda och sköna i livet, kan vara att dagligen spåra saker man är tacksam över. Jag försöker tänka på det någon gång varje dag, det kan gå dagar då jag glömmer eller inte orkar och dagar när jag har fler saker att skriva upp. Att se saker ur nya vinklar ger nya perspektiv och på sikt göra livet lättare.
Att se de nya vinklarna gör inte att man glömmer de gamla…
